Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också de varit helt orättfärdiga och bara handlat om att
stjäla jord. Och i båda fallen liksom i det spanska kriget
1898 hade bankirerna köpt journalister och författare
och konstnärer som skrivit och diktat och målat för att
folk skulle gå med i krigen. Vi skulle inte tro på
vildavästernhistorier, sade han. Det var järnvägsbolag och
andra snikna profitörer som bestal indianerna på deras
jord. Den vi heligt lovat att de skulle få behålla.
Sådant hade Mr. Francis brukat säga på lektionerna
under senhösten 1939 när kriget brutit ut i Europa.
Men han fanns inte kvar i skolan när jag kom hem från
Minnesota och vårterminen började. Theobald hade
redan på hösten sagt att Mr. Francis var oklok och inte
hade förstånd att hålla munnen stängd fast han visste
att många i klassen kom från viktiga familjer där man
inte tyckte om sådant prat. Det var ju flera pojkar från
bankirfamiljer i klassen. Mr. Francis var nog a radical,
a real red och sådant gick inte an här i the United
States. Theobald sade att hans far alltid påminde
honom om att detta inte var Europa och här måste man
lära sig tiga med vad man tänkte när det var
främmande i närheten. Och det särskilt när man inte var född
här och kunde deporteras som man deporterade sådana
som blev kallade röda förra gången. Jag förstod vad
Theobald menade när han berättade det för jag var inte
barn längre och jag hade också hört vad de andra i
klassen nu sade om de röda om det var någon som inte
var överens om vad som stod i tidningarna och jag sade
numera aldrig emot när det inte behövdes. Jag bara
lyssnade och tänkte.
Nu gick John bredvid mig fram och tillbaka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
