Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planen vid kanonen och talade högt med stora gester så att
folk vände sig om efter oss fast de kände igen honom och
visste att jag var hans syssling från New York på besök.
— Det var alldeles i början på pionjärtiden när vi höll
på att odla upp landet här. Willmar hade inte
grundlagts ännu, det skulle dröja sju år till och det hela
började nere vid Jackson på gränsen till Iowa. Det hade varit
missväxt och det var under inbördeskriget så
guvernementet hade inte råd att ge ordentliga ransoner åt
indianerna för att hålla dem lugna. Pionjärerna var
patriotiska, de gick ut i kriget för Unionen och First
Minnesota skrev en ärofull sida i Unionens hedersrulle. Det
var ett hjältemodigt och ärofullt regemente i kriget.
Men det hade gått ut så många vita män i kriget att
indianerna trodde att de nu var starka nog att kunna
återta jorden. Indianerna vårdade också sin bitterhet
för att de körts bort från området. De förstod heller inte
när vi talade om för dem att de hade skrivit på ett avtal
att nybyggarna skulle få deras jord och hade alls ingen
respekt för avtal och lagar utan de fortsatte att dra
omkring som de var vana vid. Så greps några tjuvaktiga
indianer och bestraffades och det blev bråk. Tre vita
blev ihjälslagna och sedan gick indianerna ut i krig
under Lilla Kråkan. Så kallades deras hövding. De slog
ihjäl femhundra vita och nybyggarna flydde till
Mankato sextio miles syd västerut härifrån. Men general Sibley
ryckte ut och slog ned dem och nästan alla siouxer blev
antingen ihjälslagna eller drevs ut i ödemarkerna
västerut och på annandag jul 1862 hängdes trettioåtta
indianer. Det skulle hängts fler om inte president Lincoln
varit en sådan människovän. Sedan när indianerna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
