Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undan och det nu blivit fredligt och Homesteadlagen
gjorde det möjligt för envar att fr jord och järnvägarna
byggdes ut fick vi tillfälle att skapa vårt hederliga
välstånd genom hårt arbete.
Han talade med hög röst och stort allvar. John och
jag såg ganska lika ut fast han gick i hatt redan. Man
gjorde så här men det gjorde inte vi ungdomar i New
York, vi gick barhuvade. Jag lyssnade till honom men
sade inte vad jag tänkte. Inom mig höll jag med Mr.
Francis. Och ju mer John talade ju mer rätt hade Mr.
Francis om indianerna. De hade haft goda skäl att gå i
krig mot de tjuvaktiga pionjärerna. Det var siouxernas
land. Till och med statens namn — Minnesota — var
ett siouxnamn.
John hade hållit detta tacksägelseföredrag som
ungbaptist i kyrkan. Och hela familjen var baptister sedan
två generationer. John själv var troende. Det hade han i
förtroende berättat och han hade sagt att han kanske
skulle bli missionär eller gå ut och predika när han var
färdig med skolan. Det hade han inte berättat för någon
människa förr, sade han. Inte ens för sin mor. Han tog
allt det där med Jesus på allvar och menade det. John
var den första troende pojke jag träffat i Amerika.
Jag hade inte sagt emot honom om indiankrigen och
jag sade inte emot honom då när han talade om Gud
heller. Tvärtom, jag låtsades att jag var kristen och
troende jag med. Vi föll på knä och bad böner vid
sängkanten var kväll så länge jag bodde där. Första kvällen
när han sade:
— And let us now pray!
Då gjorde jag så för att jag inte ville ha bråk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
