Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Chicago var grandonkel Albert mycket allvarlig
och kallade in mig till sig strax före middagen. Han
satte sig i stolen bredvid fönstret och tog fram Bibeln.
Den lade han på det lilla vita bordet. Det fanns ingen
stol åt mig, jag fick stå framför honom. Ett kort
ögonblick satt han tyst med nedböjt huvud och knäppta
gammelmanshänder och jag förstod att han bad. Så såg
han på mig där jag stod och började tala till mig:
— Jag vill inte fråga dig Jan hur du har det med Gud
men det borde din far göra. När han var ung och
hälsade på här var han gudfruktig, han som sin far, din
farfar, min bror Adolf även om de båda gärna sjöng och
spelade och bror Adolf hade sina prövningar här i livet
som vi alla. Jag tror inte din far glömt sin Gud fast han
nu haft framgång i det världsliga livet. Men hade din
farfar ännu varit bland oss skulle han ha talat med dig
nu.
Ty jag vill förtälja något som är nyttigt för dig att
höra nu när du inte längre är bara ett barn. Det jag vill
berätta för dig är något som givit mig styrka genom
åren. Ty då när Johan och jag skulle lämna Solvarbo
och bege oss till Amerika för att arbeta och skapa vår
framtid sade far att nu när vi skulle resa från Myres och
vi kanske aldrig skulle ses mera i detta livet hade mor
bett oss att komma och ta med vår lille bror Adolf in i
stugan för hon hade några ord från dem båda att säga
oss på vägen.
Det hon då sade har jag därefter alltid burit i mitt
hjärta och du bör veta att de orden sagts också till dig ty
det var din farfarsmor som talade och hon talade också
för din farfarsfar och du tillhör en gudfruktig släkt. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
