- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
621

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

death, so is the man that decieveth his neighbour,
and saith, Am I not in sport?

Han tystnade och såg stint på mig. Jag stod stilla
framför honom utan att säga något och när han tyst sett på
mig under långa ögonblick lade han åter ifrån sig
Bibeln, böjde huvudet och knäppte händerna och jag
förstod att han bad än en gång.

Sedan var det över. Grandonkel Albert reste sig ur
stolen och lade handen på min axel och vi gick in till de
andra som väntade på oss i vardagsrummet för att gå
till bords i matrummet. De talade inte om hur det varit i
Willmar och fast de samtalade med varandra så sade de
ingenting särskilt till mig utan bad mig bara hälsa till
min far och mor och mina syskon och till avsked bjöd de
mig så på kalkon med riktigt vildris. Sådant inhemskt
amerikanskt ris som växer vilt här i norra Nordstaterna
och Kanada och som indianerna skördar.

— Glöm inte vad jag sagt, sade grandonkel Albert i
hallen när vi tog adjö och jag tog honom i hand och
bockade och sade:

— Nej, det skall jag inte.

Då gav han mig en svart amerikansk bibel med
mjuka pärmar och guldsnitt och sade:

— Tag denna bok som en present. Dyrbarare gåva
kan du aldrig få. Jag har skrivit samma ord i den som
min far skrev i min första egna Bibel och som din farfar
skrev i din fars konfirmationsbibel ty så brukas hos oss.

Jag bockade och tog i hand än en gång och visste
redan innan jag slog upp och såg efter vad han skrivit.
Det var Predikarens ord om att genom lättja förfalla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free