Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kazoo Moan var nog de bästa stycken jag visste. Karna
kunde dansa till de skivorna med. Om man spelade
dem i vanlig hastighet. Därute över bukten kom
stormen in från havet. Och nu klockan två på natten kom
Karna hem just som åskvädret börjat över oss. Jag såg
henne komma över planen mot mig i sin vita
dansklänning. Hon svängde och svepte med kjolen. Jag såg på
sättet hon gick på att hon dansat hela natten och det var
inte underligt för vad man än dansade, foxtrot eller vals
eller vad det än kunde vara och var man än dansade, på
International House eller Lindberg Lodge eller någon
annan stans fick Karna alltid dansa varje dans. För hon
var skrattvacker fast hon själv inte riktigt visste det.
Men aldrig berättade jag för henne eller någon att jag
suttit uppe och väntat på att få se henne komma gående
så där över planen med den vita dansklänningen
svängande och svepande kring benen och de röda skorna som
dansade fram över gräset.
Men så skrapade här på Marieborg med en gång alla
stolsben mot golvet och bilden av Karna fastnade på
rutan. Den stod helt stilla och mitt i den blev en brun
fläck som växte och växte och så gick filmen av ty på
Long Island var tiden ännu 1939 och natt men här var
det förmiddag 1940 och ljus gulrutig vaxduk på
matsalsbordet och den kom fram mitt i den växande bruna
fläcken och tog över och nu fylldes rutan av bordet med
ungar kring sig och trädgård därutanför. Faster Greta
stod i dörren och såg på oss och trots att vi kusiner var
ensamma vid det runda bordet mitt i den stora
matsalen med alla de tomma borden kring oss så stod vi nu
upp och ropade så alla i köket skulle höra det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
