- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
633

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hur han höll detta Sverige i sin hand och hur de
svenska svartrockarna då inte klart sade att Hitler och
hela hans anhang var förbrytare och mördare som
borde få sitt straff och inte ens vågade tala om hans
Tyskland som an aggressor state utan bara bonade och bad
och ringde klockor och smet undan:

...gudsförgätenheten och den därav framväxande
själviskheten, enskild som kollektiv, är allt eländes,
alltså även krigets, verkliga rot, och att ett folks sanna
styrka är den inre samling och trygghet och det
oövervinneliga mod, som kommer av trons
gemenskap med den levande Guden...

Men jag visade inte i ansiktet vad jag tänkte och jag
försökte se ut som om jag bara slöläste. Så tittade jag
upp mot henne när hon kom in genom dörren och höjde
ögonbrynen så jag skulle se lite förvånad ut. Hon
märkte nog ingenting och när hon sagt åt mig att jag skulle
kratta gården gick hon igen och jag kunde andas ut.
Fast jag andades inte så högt att hon skulle höra mig
och komma tillbaka. Inte för att det egentligen hade
gjort någonting om hon sett att jag läste och såg boken
jag läste. Det var ingen konstig bok jag läste, ingen
sådan som var förbjuden. Det var en liten blå bok som
stått på hyllan för böcker på engelska språket. Den var
så liten att jag nästan skulle kunna få ner den i
byxfickan. Om jag nu skulle vilja bära den därifrån.

Men jag ville aldrig att någon skulle veta vad jag
läste. När någon sträckte fram handen för att ta i boken
jag läste frös jag inombords, bet ihop tänderna. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free