Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som att kläs av naken. Man öppnade mig och tittade in
i mig genom att se efter vad jag läste. Den lilla blå
boken var en bok om spökhistorier och sådant. Den var
väl inte så märkvärdig. Flera bitar var tråkiga eller
fåniga. Le Fanu och sådana författare var rätt ledsamma att
läsa. Fast det fanns ett par bra stycken i boken. Fallet
Valdemar hade jag läst flera gånger tidigare, jag tyckte
om Edgar Allan Poe och hans "The Raven" kunde jag
utantill. Nästan i alla fall. H. G. Wells tyckte jag om
också. Tidsmaskinen och sådant av honom var bra.
Fast hans världshistoria pratade. Nu hade jag just läst
ut hans berättelse om dörren i muren när jag förstod att
faster Greta skulle trycka ned dörrvredet. Orden
ljudade fortfarande kring mig.
— By our daylight standards he walked out of security
into darkness, danger and death. But did he see it like
that?
Detta stack i läpparna och alla nackhåren stod rätt ut
och det ilade av orden i hela kroppen och dörren i
muren stod där öppen framför mig mot en annan sorts park
i all sin prunkande prakt och just då i det ögonblicket
hörde jag golvtiljorna knarra och förstod att nu skulle
faster Greta komma. Därför nappade jag åt mig
tidningen och låtsades om ingenting. Aldrig skulle hon få
komma på mig, få möjlighet att se rakt in i mig. Och jag
tänkte mig vad hon skulle säga. Hon kunde säkert tala
om H. G. Wells. Och jag visste hur hon skulle fråga vad
en tolvåring kunde tänkas tycka om honom och jag
hörde hennes fasterligt borrande kalla nyfikenhetsröst
och det isade i tänderna och det var därför jag skyddade
boken jag läst med fredagstidningen från Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
