Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta stora halster där Frankrike skulle stekas inte skulle
se plöjt ut som en åker med vändslingor.
Nu ringde alla kyrkklockor över jungfrun och med
tunga steg gick hon till bålet. Johanna du goda kvinna
du räddar Frankrike med din död. Nu går jag ensam
här under lindarna och då ingen hör mig provar jag att
ropa med hög röst mot publiken:
— What do they all amount to, these kings and
captains and bishops and lawyers and such like? They just
leave you in the ditch to bleed to death.
Jag drar krattan efter mig och tystnar men egentligen
finns inte det här och jag står i den svarta
midsommarnatten vid fönstret i mitt rum på Long Island förra året
när det inte blivit krig än och ser på eldflugorna därute
och väntar på att Karna skall komma hem eller jag
drömmer kanske eller jag ligger på stranden och bollar
med en röd sten och hittar på allt det här med Sverige
och Marieborg och faster Greta och allt det. Men så var
det inte. Det visste jag ju. Så var det inte. Det var det
här som var på riktigt. There is no hiding place.
Det susade uppe i trädkronorna.
— Vinden förebådar den kommande stormen, sade
jag högt ty ingen kunde höra mig.
Molnen hade blivit fler. De började torna upp sig
mörka. Krattan drog djupa fåror i gruset bakom mig.
Nog fanns sådana som varit föredömliga. Som Mr.
Flourens nu sade till mig där han vandrade bredvid mig
med händerna på ryggen:
— Det är tvivelaktigt om James Watt någonsin begrep
algebra. I varje fall använde han sig inte av den. Har du
tänkt på, min unge vän, att om James Watt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
