Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant när jag nu låtit honom komma fram. Men han
hade ofta varit rolig under det år jag haft honom. Och
klok också. Och lärt mig mycket. Men det började bli
svårt att ens minnas honom längre märkte jag. Jag såg
honom inte längre. Mindes inte hur han sett ut annat
än blekt och utan färg. Det var liksom hela den tanken
slutat som hetat Mr. Flourens. Som om den började
stängas av när jag kom på båten och som om jag helt
stängt en kran för alltid när jag sade det rakt till honom
att han bara var ett påhitt. Jag gick där alldeles ensam
med krattan under lindarna och det hördes i lindarna
över mig att det nog skulle bli åska på eftermiddagen i
dag.
När jag då vände mig om och såg mig om var hela
den stora grusplanen ordentligt krattad och från det
stora huset ropade man på mig att komma in till bords.
Det var stuvad spenat med blodpudding och lingon
först och filmjölk sedan.
Kvinnorna kom till trädgårdsfesten när vi ätit upp
blodpuddingen och filmjölken och faster Greta förbjudit
mig att beta bröd i mjölken.
— Slabba inte!
Kvinnorna gick omkring i trädgården. Jag satt med
farmor på terrassen och drack hallonsaft och tittade på
dem. Farmor läste gårdagstidningen. Hönsgård!
Kvinnorna gick kring nere på gräsmattan och kacklade. Och
plötsligt hejdade jag all denna kacklande rörelse. Jag
stannade dem. Frös bilden som en film som fastnat. Allt
är då helt stilla och lysande på duken några ögonblick
innan det slår upp en svart ros mitt på bilden, en som
börjar brinna med bruna blad. Men jag kunde stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
