Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig skulle de säga något. Kanske till och med Karna
skulle ha sagt något om jag haft en sådan bild uppsatt
så hon kunnat se att jag hade satt upp den. Skämtat
med mig eller så. Det fick räcka med Matisse på väggen
och Sloan i garderoben. De andra bilderna, Marsh och
liknande, kunde jag titta på i alla fall. Jag hade ju tagit
hand om dem och höll dem instoppade samman med
några nummer av "Peep Show" som inte var konst alls
mellan alla andra skräpiga papper bland
tidningsbuntarna av "Model Railroader", "Model Builder",
"Life" och "Fortune" och andra bredvid mina
boktravar i den vita hyllan näst intill sängen. Där letade de
inte för det var synligt och låg inte undangömt. Och det
alla kunde se det var det säkraste gömställe så som Poe
visat i "The Purloined Letter" menade jag.
Nu hade jag stannat tiden runt dem alla där på
gräsmattan. När jag kom närmare henne med det mörka
håret och sträckte fram handen mot henne för att känna
då märkte jag hur ögonblicket började dra ihop sig,
tiden dunkade och jag tvangs upp till terrassen igen för
att inte fångas därinne.
— Det är så hemskt i världen, sade farmor och såg
upp från tidningen. Det är så man inte kan tro att det
kan vara så hemskt när allt är så fridfullt här.
Eller tänk det på ett annat sätt. Jag tog fram den lilla
bruna droppflaskan med the new accelerator och lät de
gröna dropparna sakta falla ned i saftglaset en efter en.
Jag räknade till elva droppar och satte sedan
glasproppen i den bruna flaskan igen. Ett kort ögonblick
betänkte jag mig. Sedan svepte jag den beska drycken i ett
enda drag. Man måste blunda när dekokten börjar göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
