- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
648

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

livlöst stilla och som vanligt. Där nere kacklade
kvinnohönsen. Farmor hällde upp mer saft. Hon menade väl.
Men hon förstod ingenting och kunde aldrig förstå
någonting.

— Barnen är så rara, sade hon till faster Elsa. Och Jan
naturligtvis den mest lättskötta av alla.

Jag väntade på åskan som mullrade långt borta.
Landet utanför terrassen låg i grått ljus av hetta med grå
dimmor ner mot Bråviken. Inte ens buren såg jag
längre. Den var bara ord den med. Men jag kände att de
stora mörka vingarna slog. De vimlande kvinnorna
kacklade. Nu när jag hörde kacklet såg de annorlunda
ut också. Hon i blå kjol hade gäll röst hon med. Jag
försökte åter en gång flytta bilden framför mig men den
hade fastnat och nu blivit alldeles stel och orörlig. Jag
kunde inte ändra någonting i den och hur jag än spände
till med ögonen fortsatte kackelkvinnorna att trippa
omkring. Marieborg var en grå kvävande slöja kring
mig. Tiden hade slagit igen kring mig. Och jag kommer
inte ut ur den. Jag hade fastnat i Sverige. Fastnat för
alltid.

— Jag kommer aldrig ur detta. Det finns ingen väg
tillbaka.

Och nu grät jag där jag satt, fast jag grät med öppna
torra ögon ty att jag grät det fick ingen märka och det
skulle ingen, aldrig någonsin någon få veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free