Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord - Den samlade barndomsberättelsen, 1992
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barndom i radio för att omintetgöra intrigerna och nå
publiken. (När nästa del kom ut hade angreppen,
advokatbråken och hetsen dock skrämt upp radion; Matts
Rying var pensionerad och Kjell Albin Abrahamson
som var chef för kulturredaktionen på Sveriges
Riksradio refuserade. Hade inte Harald Norbelie på Radio
Stockholm ingripit skulle jag den gången inte fått göra
någon inläsning.) Men berättelsen nådde sina läsare.
Den var ju en skildring i vilken många upplevde sin
egen barndom.
Den andra delen blev omtyckt. Den gavs stora
romanpriset och när den tredje, avslutande, delen kom ut
hade det hela blåst över. Det var självklart att jag skulle
läsa den som följetong i radio. Den fick Esseltepriset och
delades ut som gåva till alla skolelever när de lämnade
gymnasiet. Sådant är också Sverige.
Som inledning till den första delen och avslutning till
den andra skrev jag några kommentarer om berättelsen
då arbetet utsattes för organiserade angrepp. Jag trycker
om dem häri avslutningen.
Jag skriver ”organiserade” ty efter mina föräldrars
död erhöll jag en del av en mycket obehaglig brevsamling.
Det visade sig att några av de mer hätska angreppen
inom och utom landet på vad jag skrivit var organiserat;
det visade sig att inlägg i pressen som tyckts spontana
planlagts och diskuterats i förväg; det visade sig att
det kanske inte som jag trott var mina föräldrar som
själva överreagerat utan den politiska organisation som
utnyttjade speciellt Alva Myrdal som affischhelgon vilken
agerat i sitt eget taktiska intresse.
När Alva Myrdal meddelade sin nära arbetskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
