Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord - Den samlade barndomsberättelsen, 1992
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall vara rätt. Principerna alltså. Jag hade gjort det
även om det gällt Per Albin Hansson eller Arthur
Engberg. Eller Herbert Tingsten om han helt vanställs.
Carl Henrik von Platen hade rätt. Jag hade kunnat
sagt detsamma. Man kan inte lita på en köpt och
politiserande kohort när domen över död man skall avkunnas.
Hade jag varit en som styrdes av privata känslor i
allmänna frågor skulle jag naturligtvis tigit när de
utmålades som bruna rasister och sagt att de fick skylla
sig själva. Då hade de stått helt utan försvarare.
Kanske har detta ändå med berättelsen att göra.
Även detta skeende förebådas i det första kapitlets
första mening: För femtio år sedan springer jag fram genom
våningen i natt och mörker.
Jag skriver inte självbiografi. Men man kanske kan
säga att jag tecknar karaktärer. Skillnaden mellan
femåringen och sextiofemåringen tycks mig numera
försumbar.
Några påpekanden om formfrågor:
Uppgiften var att skriva en barndom och inte att
skriva om en barndom. För att tydliggöra detta var det
till en början viktigt att då och då markera nivåerna.
Den mer än femtioårige mannen och det femåriga
barnet. Skilja ut dem och dra gräns för att bättre låta
läsaren se genom femåringens ögon. Det är därför jag också
valde att skildra det mycket lilla barnet genom farmodern.
Vårt medvetande är inte så strukturerat att vi
trovärdigt kan skildra en tvååring inifrån.
Jag berättar, jag skriver inte biografi eller självbiografi.
Att berättelsen placeras i hyllan för litteraturvetenskap,
underavdelning författarbiografi, svensk finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
