Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord - Den samlade barndomsberättelsen, 1992
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tyda på bibliotekariefnosk. (Knappar utan hål,
underavdelning knappar utan ett hål.) Som alla berättare
använder jag det egna livet, de egna erfarenheterna.
Men hur går detta till?
I biografi och självbiografi bearbetar skribenten det
egna livsinnehållet med hjälp av bibliotek och genom
kontrollerad medveten hågkomst. Berättelsen däremot
kräver ett annat förhållningssätt. Man vänder sig om
och öppnar dörrarna. Litar på själva skrivandet.
Strindberg beskrev skogssnufvismen; det oavsiktliga,
färgklicken, felskrivningen som öppnar. Romantikern
talar om inspiration och intuition. Psykoanalytikerna
förklarar att man ingenting glömmer – vilket är riktigt –
men trasslar sedan oftast in sig i erbarmlig ideologi. Få
bland dem är också enligt egen definition vuxna, besitter
såväl medvetande som insikt.
Men det är som att gå på lina, eller som det var att
lära sig cykla för att ta en enklare bild. Först är allt
omöjligt, man trillar och vinglar. Så plötsligt är balansen
där, kroppen vet själv. Man sitter vid ordbehandlaren
och slår upp dörrarna bakom sig. Det är en tekniksak.
Det gäller att se utan att stirra. Om man börjar
stirra och försöker minnas går det inte alls. Då blir på
sin höjd biografi. En lukt kanske. En färg. Så skriva.
Arbeta med orden i den första meningen, stryka, backa,
skriva om till dess man känner att det börjar stämma.
Hör tonen, skulle man kunna säga.
För att ta ett exempel:
I andra delen sitter jag hos en skolpsykolog hösten
1938. Jag fantiserar i texten om tokige doktorn med
råttor, om brottslingen i lögndetektor. Gjorde jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
