Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångpannor - Matarvatten och pannsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att skona pannan och spara kol bör matarvattnet
uppvärmas så högt som möjligt före inträdet i pannan.
Kolbesparingen framgår*) av nedanstående tabell:
Matarvattnets Kolbesparing i Matarvattnets Kolbesparing
temperatur
°C.
%
temperatur °C.
%
10
0
100
14
40
5
120
17
60
S
140
20
80
uters.
11
160
23
*) Enl. R
Matarvatten och pannsten.
Det i naturen förekommande vattnet är sällan rent, d. v. s.
fritt från upplösta, främmande beståndsdelar. Under
vattnets passage genom jordlagren upptager det större eller
mindre kvantiteter organiska och oorganiska ämnen och det
är dessa som, då vattnet avkokas i en ångpanna, kvarstanna
och avlagra sig å pannans och tubernas väggar, bildande en
skorpa, kallad pannsten.
De ämnen som härvid i första hand kunna komma i
betraktande såsom de huvudsakliga pannstensbildarne äro
sulfater, karbonater och klorider av kalcium och magnesium.
Allt efter halten av dessa ämnen kallas vattnet "mjukt"
eller "hårt".
Till "mjukt" vatten räknas regn-, flod-, sjö- och vanligt
ytvatten. "Hårt" vatten åter ar sådant som passerat mer
eller mindre kalkförande jordlager och erhålles ur djupa
brunnar, artesiska borrhål etc.
Vattnets hårdhet uppdelas i tre olika slag, total,
permanent och temporär hårdhet.
Total hårdhet är den hårdhet, som vattnet ursprungligen
besitter, d. v. s. den, som uppkommer av samtliga i vattnet
upplösta kalk- och magnesiasalter.
Permanent eller förblivande hårdhet ar den, som
förefinnes hos vattnet, sedan det kokat och avsvalnat.
Temporär eller Övergående hårdhet är skillnaden mellan
den totala och permanenta.
Genom kokning av vattnet utdrives i detsamma löst fri
kolsyra, varefter förefintliga kolsyrade salter av kalk och
74
magnesia utfalla och bilda siam. Den temporära
hårdhetsgraden visar således halten av dessa ämnen. De
svavelsy-rade salterna åter betinga den permanenta hårdhetsgraden
och utkristallisera på pannplåten som en fast
sammanhängande massa, den egentliga Pannstenen. Den utfällda
slammassan av karbonater bränner på de varma ytorna fast
tillsammans med de svavelsyrade salterna och ökar således
av-lagringarna av pannsten.
Av kloridema, som äro lätt lösliga, sönderdelas
klormagnesium i koncentrerad lösning och under tryck lätt under
avskiljande av saltsyra, som kan förorsaka svåra anfrätningar
å pannplåten.
Vattnets hårdhetsgrad mätes i s. k. hårdhetsgrader, varav
förefinnas tre slag, den tyska, den franska och den engelska.
1 tysfk hårdhetsgrad motsvarar 10 mgr. kalk (CaO) eller 7,i5
mgr, magnesia (MgO) på 1 liter.
1 fransk hårdhetsgrad motsvarar 10 *^igr. kolsyrad kalk
(CaCOs) på 1 liter = 0,5g tyska hårdhetsgrader. •
1 engelsk hårdhetsgrad motsvarar 14,3 mgr. kolsyrad kalk
(CaCOs) på 1 liter = 0,8 tyska hårdhetsgrader.
Hios oss raknar man vanligen i tyska hårdhetsgrader.
Mjukt vatten kallas sådant, som håller intill 6 tyska
hårdhetsgrader och till h-wrt vatten räknas sådant, som håller
över detta tal.
Den totala hårdheten hos olika slag av vatten framgår av
nedanstående tabell:
Regnvatten ............../? 1—2,5°
Flodvatten ................. 4^—8°
Insjövatten.........";....... 5—12°
Brunns- och källvatten •?.?•*>• 12—36°
Brunnsvatten på kalklager •. 36—120°
Beträffande vattnets duglighet som matarvatten gäller, att
gott matarvatten bör hålla en total hårdhetsgrad ej
överstigande 10°;
brukbart matarvatten har en total hårdhetsgrad från 10-30°;
dåligt matarvatten har en total hårdhetsgrad från 30-50°, och
obrukbart matarvatten har en total hårdhetsgrad Över 50°.
Vatten, vars hårdhetsgrad överstiger 12° användes ogärna
utan samtidigt användande av antipannstensmedel.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
