Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungdomen måste därför lära sig vörda den
framtida uppgift, hvilken de förfela, i fall de förslösa sin
andliga och kroppsliga skönhet på lättsinnigt slutna
och brutna förbindelser utan trohetens afsikt, utan
ansvarets värdighet. Men ungdomen måste äfven veta
att man på ett vida djupare sätt förfelar den om man
med kalla hjärtan och sinnen ger upphof åt ett barn,
vare sig inom ett af världsliga motiv ingånget
äktenskap, eller inom ett af »sedliga» skäl sammanhållet, där
den inträdda disharmonien fortplantas på nya varelser.
Mödrarna – förslöade eller förstummade genom
medvetandet om otaliga svek mot sina
ungdomsdrömmar, sitt ideala medvetande – äro ofta de, hvilka
hos barnen bekämpa de rena erotiska instinkterna,
de kyska och eldiga känslorna, de höga syftena. De
lära dem till exempel att som kärleken ofta tar slut
efter äktenskapet, kan man lika gärna ingå detta
utan kärlek – en tankegång jämförlig med till
exempel den, att ett fartyg gärna kan gå ut med en skada,
efter som det ju i alla fall kan hända att det erhåller
en sådan! De orda om det orena i sinnligheten, om
det vänskapliga förnuftsäktenskapets företräden, om
pliktens rogifvande förmåga: idel stålkalla
förnuftigheter, med hvilka lifsvarma själar mördas!
Först när en dotter af sin mor erhåller en vis
och finkänslig hjälp att räddas från förhastanden, att
vaket urskilja, där hon själf är oviss om sin känsla;
först när det brännes in i hennes själ och nerver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
