Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken hållit ett energiskt och måttfullt
protestmöte mot barnarbetet i Sverige, medan
öfverklassens kvinnor icke funnit denna fråga rörande
underklassens barn viktig nog att framkalla någon gemensam
handling! Det är dylika företeelser – liksom
kvinnosakskvinnornas uppträdande mot skyddslagstiftningen
– hvilka skulle komma mig att med skepsis betrakta
tanken på kvinnans rösträtt, om det icke på samma
gång just vore det missbruk af människolif, dem
barn- och kvinnoarbetet ge upphof till, som tvingar mig att,
trots allt, med ökad ifver önska kvinnorna rätten att
medverka vid lagstiftningen för sig själfva och de
barn de föda till världen.
För den hvilken likt mig alltjämt i moderskapet ser
kvinnans största samhällsuppgift, liksom hennes största
lycka, borde det vara alldeles själfklart att hennes
fullkomliga fyllande af denna uppgift, hennes fullkomliga
njutande af denna lycka kräfva hennes fulla likställande
med mannen. Först och främst inom äktenskapet. Där
måste hon lika helt som han råda öfver sin person, sitt
namn, sin egendom, sitt arbete, sina barn, hvilka borde
bära moderns likaväl som faderns namn. Om tvist
uppstår rörande barnen, borde lagen som regel ge modern,
icke fadern det yttersta afgörandet; om skilsmässa
inträder borde modern hafva rätten till barnen, där ej
makarna godvilligt enats om deras fördelning så vida
ej, i båda fallen, fadern kan bevisa moderns oduglighet
eller ovärdighet att uppfostra dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
