Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Uppfostran.
Redan i Werther visade Goethe sin klara blick
för betydelsen af en individualistisk och psykologisk
uppfostran, den blick, som under »barnets
århundrade» kommer att bli mer och mer allmän. Han
framhåller t. ex. där huru den framtida viljestyrkan
ligger gömd i barnets egensinne och huru på samma
sätt i varje annat barnets fel ett helt och ofördärvat
frö till ett godt är inneslutet. »Men,» fortsätter han,
»dessa väsen, om vilka människornas lärare sade:
Utan att I värden såsom barn... dessa väsen, vilka
äro våra likar och borde vara våra förebilder, dem
behandla vi som undersåtar! De få icke ha någon
vilja. Ha vi vuxna då ingen? Vari består vårt
företräde? I att vara äldre och klokare? Gode Gud,
från din himmel ser du gamla barn och unga barn,
intet vidare. Och av vilka du har mesta glädjen,
det har din son redan för länge sedan förkunnat!
Men — människorna tro på honom och lyda honom
icke!»
Den unge Goethes yttrande kan brukas ej endast
om de gammaldags utan också om de nutida
uppfostrare, som ständigt föra orden evolution, individualitet
och naturliga anlag på läpparna, men icke lyda de
nya bud, på vilka de tro. Även den nya tidens
människor följa den gamla medicinska regeln: »Ont
skall med ont fördrivas», i stället för den nya metod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:29:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/barnets2/0003.html
