Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandrare på okända vägar, tänkare av otänkta tankar,
i stånd till de »brott», som bryta nya banor — sådana
uppstå sällan bland dessa väluppfostrade.
Naturen själv upprepar visserligen städse
grundformerna, men den gör även ständigt smärre
avvikelser. Det är härigenom de olika arterna — även
människan — åstadkommits. Men människan själv
inser ej betydelsen av denna naturlag för sin egen
högre utveckling. Hon vill att alla som goda
ansedda känslor, tankar och omdömen av varje nytt
släkte skola reproduceras. Sålunda får man inga nya
individer, endast mer eller mindre kloka, dumma,
godsinta, ondsinta exemplar av släktet människa!
Apans kvarlevande instinker fördubbla hos människan
ärftlighetslagens verkan; konservatismen är därför
tills vidare starkare inom människovärlden än strävan
att frambringa nya typer. Men detta senare är det
värdefullaste. Långt ifrån att eftergörandet av »vad
alla andra göra» bör vara uppfostrarens råd till
barnet, borde han glädjas, när han hos något barn ser
böjelsen att gå en egen väg. Med andras meningar
till rättesnöre blir barnet snart en del av den stora
»hjord», som en härskarenatur leder i kraft av sin
vilja, en vilja, som icke skulle kunnat behärska en
samling av, var på sitt sätt utpräglade,
personligheter. Man har med rätt anmärkt att det är
excentriska folk — t. ex. det engelska — som vinna den
största politiska och sociala friheten, emedan den
personliga självständighetskänslan där går långt före
friheten i form av lagar och även ständigt lyckas vidga
den lagliga friheten.
För det helas framåtskridande, släktets liksom
samhällets, är det således väsentligt att uppfostran
väcker, livar och gynnar självständighetskänslan,
modet att avvika i de fall, där man icke kränker
andras rätt, eller där avvikelsen ej är ett utslag av
begäret att väcka uppseende. Barnet skall först lära
sig lyda samhällsbuden; sedan att pröva och bryta
dem i de fall, då de strida mot det egna samvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
