- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
18

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dylikt, vilket allt är den säkraste uppfostran till
hyckleri.

En liten gosse hade en gång okvädat sin äldre
bror och sattes på en stol för att »ångra» sitt fel.
När modern efter en stund frågade om han ångrade
sig, svarade han eftertryckligt ja! Men som modern
såg en olycksbådande glimt i hans ögon, föranleddes
hon att fråga vad han ångrade:

»Att jag inte kallade honom rackare med!» utbrast
den lille med eftertryck. Modern var klok nog att
lämna ångern å sido då och för alltid!

Lika betydelsefull som den spontana ångern, den
hjärtekända bönen om förlåtelse är, lika värdelös är i
detta som i andra fall den framtvingade själsrörelsen.
»Är du icke ledsen?» är en mycket vanlig fråga till
barn. »Bryr du dig inte om att din bror är död, din
mor sjuk, din far bortrest?» — eller vad det nu är,
för vilket man väntar ett uttryck av barnets känslor.
Men det är barnets rätt att hava känslor eller att
icke ha dem och att hava dem i alldeles samma
ro som de vuxna, lika väl som sina tycken eller
misstycken. Nu såras barnets ömtåliga smak, dess
lättretliga äckel framkallas oupphörligt genom de
vuxnas hänsynslöshet. Men barnets plågor genom
de vuxnas ofinhet hör till den ännu oskrivna
barnpsykologiens område. Vid stora som små ingrepp
i barnets tillvaro borde uppfostraren tänka sig
tillbaka till sina egna känslor vid liknande tillfällen i
sin barndom. Han skulle då ofta hejda sig när
han fysiskt eller psykiskt överskrider den gräns, där
barnets rätt vidtager.

Om gåvor gäller detsamma som om känslor och
ömhetsbetygelser. Endast genom föredöme bör
givmildhet framkallas och framför allt bör barnet aldrig
få de saker, det sedan själv ger bort, utan dess gåva
bör alltid innebära någon personlig insats av arbete
eller offer.

För att bereda barnet givandets glädje samt
möjligheten att själv skaffa sig små njutningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free