- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
23

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som möjligt att tillgripa, kommer att bruka hela
makten av sin tanke och känsla på att finna
psykologiska uppfostringsmedel. Strykmedlet demoraliserar
och fördummar uppfostraren, emedan det ökar hans
tanklöshet, icke hans tålamod; hans brutalitet, icke
hans intelligens.

En liten gosse, som jag är glad att räkna bland
mina vänner, hade vid fyra år för första gången
fått aga. När hans sköterska på aftonen uppmanade
honom att läsa sin bön, utbrast han: »Ja, i afton har
jag verkligen något att säga Gud,» varpå han med
djupt allvar bad : »Gode Gud, slit armarna av mamma,
så att hon inte kan slåss mera!»

Intet skulle bättre främja uppfostrans utveckling
än om detta verkligen skedde med alla
strykpedagoger på det sätt, att lagen förbjöd all aga av barn,
så i hem som skola. Mödrar och fäder skulle då
lära sig uppfostra med huvudet i stället för med
händerna. Och även vad den offentliga uppfostraren —
läraren — angår, skulle hans kår i fråga om
intelligens och självkultur icke kunna höjas på ett
verksammare sätt än om lagen — vid straff av ovillkorlig
avsättning — förbjöde alla kroppsstraff.

Att även människor, vilka i andra avseenden äro
tänkande och känsliga, alltjämt försvara stryket, beror
på att de flesta uppfostrare sakna det mest
elementära villkoret för sin uppgift: det att alltid hava sin
egen barndoms känslor och intryck närvarande vid
varje ingrepp i ett barns tillvaro. Att ej minnas huru
man själv kände som barn, att uppfatta barnets känslor
från sin egen nuvarande synpunkt på tingen — detta
är ej blott det mest vanliga, utan det mest farliga av
de otaliga misstagen vid barns behandling. Den vuxne
ler i minnet åt den aga och andra straff, vilka i hans
barndom gåvo honom ångestfulla dagar och nätter.
Den vuxne har glömt allt det som vållade barnets
tysta hjärtekval, dess övergivna förtvivlan, dess
sjudande harm, dess ensamma tårar, dess kränkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free