- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
29

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hem, finnes där ingen full ärlighet å barnens sida.
Så länge hem och skola bruka detta
uppfostringsmedel, utvecklas ofelbart brutaliteten hos barnet själv
på humanitetens bekostnad. Barnet brukar mot djur,
yngre syskon, kamrater den metod, man brukar mot
det själv och på samma grund, den att »stygghet»
bör botas med stryk! Där barn och djur
hänsynslöst piskas, höra mord i vrede till de vanliga brotten
inom de vuxnas värld.

Endast de barn, vilka äro vana att behandlas milt,
lära sig huru man utan våldsmedel kan inverka. De
inse att detta är ett av de mänskliga företräden, dem
man avsäger sig i och med bruket av brutala medel.
En resande, som åkte med Tolstoy, undrade
varför denne aldrig använde piskan? Med ett halft
föraktfullt tonfall svarade han: Jag kan tala till mina
hästar, och behöver ej slå dem! Endast genom att
alltid och allestädes se sina uppfostrare avstå från
bruket av den råa styrkan, kan barnet småningom
själv uppfostras till förakt för denna vid alla
tillfällen, där det ej gäller en svagares försvar mot ett
rått övergrepp. Krigslusten grundlägges mindre
genom krigsleken än genom rottingen.

Till försvar för strykmetoden anföras barns egna
uttalanden om huru de veta sig ha förtjänat agan,
ja, önskat den för att bli »snälla» o. s. v. Av allt
människonaturens låga skrymteri är intet vidrigare
än detta. Barnet är däremot i ett annat fall ofta
ärligt, nämligen i känslan av att det genom agan
försonat ett fel, som tyngt dess samvete. Men denna
slags »försoning» är just grundad på en alldeles falsk
etik, den, som ännu predikas som kristendomens,
nämligen att fel kunna försonas genom lidanden,
vilka ej stå i omedelbart sammanhang med felen.
Den nya sedlighetens grundval däremot är, att intet
fel kan försonas, att man icke på något sätt kan undgå
sina handlingars följd.

Osanning hör till de fel, uppfostraren oftast anser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free