- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
33

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oanständiga ord, om vilkas mening de ofta intet veta.
Eller, om de veta den, då når man med strängheten
endast att de hädanefter tiga i de ämnen, där det vore
allra viktigast att de med uppfostraren vore
öppenhjärtiga. Samma sak, som man låter barnet göra
hemma, straffas ej sällan om den sker borta. Barnet
får således den falska föreställningen att icke
handlingen själv, men dess offentlighet är det straffvärda.
När modern skäms för pojkens oart — då dunkar
hon honom i stället för sitt eget samvete! När hans
vågstycke misslyckas får han stryk, men beröm om
det lyckas, vilket inger en djupt demoraliserande
föreställning. Jag såg en gång i skogen ett par
föräldrar, som logo så länge isen höll, på vilken deras
son slog kana; men när den plötsligt brast lovade
de honom »smörj»! Det behövdes mycken
självövervinnelse för att icke säga dessa föräldrar: att ej
sonen, men väl de själva förtjänat upptuktelsen.

Vid alla liknande tillfällen hämnas föräldrarna sin
egen skrämsel på barnet. Jag har sett ett barn bli
fegt, emedan dess ängsliga mor slog det var gång
det föll omkull, medan den naturliga följden för
detta barn varit mer än tillräcklig att inprägla
försiktighet. Även om en olydnad orsakat ett
olycksfall, så är den naturliga skrämseln i regeln nog för
att avskräcka från upprepandet. Är den det icke, då
blir ej heller stryk återhållande, endast förbittrande;
gossen finner att de äldre glömt sin egen
barndomstid och undandrar sig i hemlighet deras
maktmissbruk, ifall icke strängheten lyckas att helt och hållet
sänka barnets viljenivå, att hämma dess energi.[1]

Redan detta är en fara, men farligast är att stryket
i dessa fall grundlägger den osedliga moral, som är
framgångens. Innan människan lärt sig inse att
bemödandet, strävandet, kraftutvecklingen är sitt eget


[1] I pojkboken Lille Karl av K. A. Tavaststjerna
ha föräldrar en god ledning för att inse de lidanden, en
fantasirik gossnatur utstår genom det ännu vanliga
uppfostringssystemet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free