Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mål, sin egen lön, blir aldrig livet skönt. Fåfängans
och ärelystnadens lågheter, orättvisans små och stora
grymheter sammanhänga alla med den föreställningen
att misslyckandet eller framgången avgör värdet av
ett verk, en handling.
En fullkomlig omvärdering av denna grova
värdeteori måste försiggå, innan jorden blir skådeplatsen
för fria och förfinade människors glada men
skonsamma kraftutveckling!
All sådan tävlan, som avgöres genom betyg,
pris o. d., är ett i grund och botten osedligt
uppfostringsmedel. Den väcker endast onda lidelser,
avund och intryck av orättvisa å ena sidan, av
övermod å den andra.[1]
Uppfostraren borde minnas, att misslyckandet och
lyckandet innebära sitt eget straff och sin egen lön, den
ena bitter, den andra ljuv nog för att naturligt
framkalla ökad styrka, varsamhet, klokhet och ihärdighet.
Det är i regeln obehövligt att uppfostraren, genom
särskild tukt eller belöning, snedvrider barnets begrepp,
så att nederlaget dessutom kommer att te sig som det
orätta men framgången som det rätta.
Vart man än vänder tanken, bliva de utåtvända
— vare sig uppmuntrande eller skräckinjagande —
uppfostringsmedlen hämmande för utvecklingen av de
framför allt mänskliga egenskaperna: mod och
godhet — mod för egen del, godhet för andras!
Ett folk hos vilket uppfostran sker med endast
milda medel, det japanska, har visat att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
