- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
35

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»karlaktiga» ej tar skada, även om gossen ej »härdas»
genom stryk och slagsmål. Och lika litet äro dessa
milda medel overksamma, då det gäller att framkalla
självbehärskning och hänsyn. Tvärtom inpräglas
dessa dygder från barnens spädaste år i den grad,
att man först i Japan lär erfara vilka behag en
hänsynsfull älskvärdhet kan förläna livet. Här, där stryk
aldrig förekommer, är det första budet för
sammanlevnaden att ej vålla andra obehag. Det berättas,
att om en främling i Japan tar upp en sten för att
kasta på en hund, då flyr denne ej, ty ingen har
någonsin kastat sten efter honom! Ömheten om djuren
motsvaras där av ömsintheten i de mänskliga
förhållandena, en ömsinthet, vars resultat bland annat
är ett jämförelsevis ringa antal brott mot personers
liv och säkerhet.

Kriget, jakten för nöjes skull, kroppsstraffen —
alla äro de olika yttringar av den inom människan
kvarlevande tigernaturen. När man själv bortkastar
strykredskapen och, som någon yttrat, ej längre sätter
bössan men förstoringsglaset och fotografiapparaten
i barnets hand, för att sålunda främja dess
möjligheter att lära känna och älska livet i stället för att
härja det, då först börjar en verklig uppfostran till
humanitet.

För dem, vilka icke låta övertyga sig om strykets
umbärlighet för en »karlaktig» uppfostran genom ett
i rummet så avlägset exempel som Japan, vill jag
framhålla ett annat oss mer närliggande. Våra
germanska förfäder brukade ej detta uppfostringsmedel,
vilket först infördes med kristendomen. Genom denna
blev agan en religiös plikt. Och ända in i 1600-talet
finner man tänkande män, som en dag i veckan
pryglade barnen såsom ett moment av deras själavård!

Jag frågade en gång Viktor Rydberg — som
yttrade att han ej funnit något bevis att kroppsaga var
bruklig hos germanerna under hedendomen — om
han ej trodde att detta främjat den energiska
individualismen och manligheten hos nordens folk? Efter en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free