Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av uppfostraren, som barnet nödgas ta åt sig, ehuru
det ej riktas till detsamma.
Vid somliga tillfällen är en kraftig ovilja från
uppfostrarens sida ett ypperligt straff, ifall oviljan
sparas till rätta stunden. Jag vet ett barn för vilket
intet var mer fruktansvärt än faderns föraktfulla: detta
var fult! Men barn, dem man duschar med
förmaningar och bönestunder och åt vilka man dryper en
lärdom i varje glädjebägare, bliva de, vilka en
gång säkrast komma att handla tvärt emot allt detta.
Nästan varje tänkande människa känner att de djupast
uppfostrande intrycken i hennes liv varit medelbara:
ett gott råd, som icke varit ställt till henne själv, en
ädel handling, som ej varit berättad med någon
tilllämpning. Men som uppfostrare borttappa alla alltid
sina egna erfarenheter!
Det starkast »konstruktiva» momentet vid en
människas uppfostran är hemmets fasta, lugna ordning,
dess frid och skönhet. Det är hjärtligheten,
arbetsglädjen, flärdfriheten i hemmet, som utveckla godhet,
arbetslust och enkelhet hos barnet. Hemmets
konstverk och böcker, hemmets vardags- och festvanor,
hemmets sysslor och nöjen böra ge barnets känsla
och fantasi dess rörelse som dess vila, dess säkra
kontur som dess djupa färg. Den rena, varma, klara
luft, i vilken far och mor och barn röra sig i frihet
och förtrolighet, så att ingendera parten hålles
utanför den andras intressen, men vardera parten äger
full frihet för sina egna; ingendera gör intrång på
den andras rätt, men alla äro villiga att hjälpa
varandra när så behöves — i denna luft får såväl
egoismen som altruismen sin rätta växt,
individualiteten sin rätta frihet.
Ju mer människosjälens evolution fortgår mot sina
ännu oanade möjligheter av förfining, av
maktutövning, av fördjupande; ju mer mångfaldigt
sammansatt och nyanserat släktets andliga liv blir, ju stillare
man börjar lyssna till den underbara, hemlighetsdjupa
tillvaron bakom den synliga, sinnliga, världsliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
