- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
48

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Redan då jag vid fem år av en stor syklump
danade ett lindebarn, som genom sin tyngd gav det
lyckliggörande verklighetsintrycket av moderlig möda,
började jag begrunda mina framtida barns uppfostran!
Då som nu innebar mitt ideal av uppfostran att barn
skola ha roligt och ej behöva vara rädda. Fruktan
är barndomens olycka och barnets lidanden
fördubblas genom den halvmedvetna motsatsen mellan
barnets gränslösa lyckomöjligheter och verklighetens
behandling av dessa möjligheter. Man kan visserligen
svara att livet under alla åldrar är grymt i sin
behandling av våra lyckomöjligheter. Men skillnaden
är oerhörd mellan de vuxnas lidanden genom tillvaron
och barnens lidanden genom de vuxna. Barnet vill
icke resignera under lidanden, dem det känner att
uppfostraren ådrager det. Och ju mer upproriskt
barnet är mot det icke nödvändiga lidandet, dess bättre.
Ty troligen skall det då en gång drivas att för sig
själv och andra söka omdana livets hårda
nödvändigheter.

Den diktare, som i vårt land ägt den djupaste
intuitionen för barnets väsen — och i följd därav den
djupaste vördnaden för detsamma — skrev en gång:

Vi ana furstar
där barn vi blicke,
men vuxna kungar
vi finna icke!


Detta beror ej endast på livets tragiska förmåga
att förminska och förstöra sina egna tillgångar. Det
beror även på uppfostrares oförmåga av vördnad
inför de livets tillgångar, som möta dem i den nya
varelsen. Innan far och mor lägga sin panna i stoft
inför barnets höghet; innan de inse att ordet barn
endast är ett annat ord för majestät; innan de känna
att det är framtiden, som i barnets gestalt slumrar
i deras famn, historien, som leker vid deras knä,
skola de ej heller inse att de lika litet ha makt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free