Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Framtidens skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfares dock likformighetens tryck även i den bästa
skola. Ju senare, med ju större individuell
motståndskraft en ung själ möter detta tryck, dess bättre.
Den tidiga uppfostran bör syfta att stärka
individualiteten. Hela den biografiska litteraturen — icke
minst den från vår egen storhetstid — utgör ett nästan
enstämmigt vittne för betydelsen av att skolans
utplattande »samhällsuppfostran» icke har börjat för
tidigt. Att den numera gör detta, är en av
anledningarna till en allt vanligare erfarenhet, den att »man
träffar så många kloka småbarn men så många dumma
människor», enligt Dumas’ bekanta yttrande.
Nästan varje stor man eller kvinna, som varit
självtänkande och självskapande, har dels alls icke,
dels mer eller mindre sent, dels med kortare och
längre avbrott, dels i olika skolor erhållit sin
bildning. Det har oftast varit tillfälligheten, den levande
åskådningen, den i hemlighet lästa boken, det egna
valet av stoff, som givit undantagsmänniskan hennes
bildning. Goethes uppfostran är i detta fall idealisk,
ifall man frånräknar en smula pedanteri å faderns sida.
Bredvid sin mors arbetsbord lär han känna bibeln;
franska lär han av en teatertrupp; engelska av en
språkmästare ihop med fadern; italienska när han hör
systern undervisas i ämnet; matematik av en husets
vän och Goethe använder den genast: som yngre vid
sina papparbeten, som äldre vid sina
arkitekturritningar. Han utför sina skripta i form av en låtsad
brevväxling på olika språk mellan flera, i skilda land
spridda syskon och studerar ivrigt geografi i
resebeskrivningar för att kunna ge lokalfärg åt
skildringarna. Han vandrar omkring med fadern, lär sig
iakttaga olika hantverk, utföra små uppdrag o. s. v.
Men, invänder man, alla människor äro icke
snillen och det är just flertalet, de, som sakna avgjord
begåvning, vilka behöva skolan! Tror man då att
sambandet är tillfälligt mellan originaliteten och
den oregelbundna skolgången?! Huru många
originaliteters urlakande har skolan icke på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
