- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
86

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gissla samvetena vakna. På alla områden gälla
Rousseau’s ord: »barnet erhåller höga principer som
rättesnöre, men nödgas av sin omgivning att handla efter
små principer, var gång det vill förverkliga de stora.
Man har då, fortsätter han, otaliga om och men,
genom vilka barnet får lära att de stora principerna
äro ord och livets verklighet något — helt annat!»

Det farliga är icke att kristendomens ideal är
högt: det ligger i varje ideals begrepp att vara
oupphinneligt, eftersom idealet höjer sig, ju närmare
vi komma det. Men det demoraliserande i
kristendomen som ideal består däri, att det framställes som
absolut, medan den samhälleliga människan var dag
måste kränka det; däri att hon under
religionsundervisningen dessutom får veta att hon som fallen
alls icke kan uppnå idealet — ehuru hela hennes
möjlighet att leva rätt i tiden och saligt i evigheten
beror på att förverkliga det!

I detta nät av olösliga motsägelser har generation
efter generation sett sin ideala tro insnärjd, och
sålunda har varje nytt släkte lärt sig att icke taga
idealet på allvar. En svensk tänkare, som djupt
begrundat kristendomens psykologiska inverkan,[1] iakttog
med sorg hos sina jämnåriga
kristendomsundervisningens makt att förlama den ideala trosstyrkan liksom
den ideala sanningssträvan. Ty genom denna
undervisning hade de lärt sig att som absolut sanning
bekänna vad den naturvetenskapliga undervisningen
samtidigt reducerade till religiösa dikter; att som
absolut etik vörda vad de i samhället lärde sig
behandla som relativa moralbud.


[1] Se Karl av Geijerstam: Efterlämnade skrifter,
liksom hans övriga arbeten. Intet visar i vilken grad det
förlamande giftet spritt sig till den andliga organismens ädlare
delar, än att flertalet samtida — även bland hans vänner —
icke ens anade vad som var Karl Geijerstams innersta patos
under hans strid mot den religiösa övertron i olika former,
nämligen just den brinnande vissheten: att uppehållandet av
övertron berövar nutidsmänniskan den enhetlighet mellan liv
och livsåskådning på vilken all praktisk idealism vilar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free