Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända från de fega eller flärdfulla eftergifterna för
modets löjligheter och de dårskaper med vilka man
ruinerar sig för att leva efter sitt stånd, finner man,
bland övriga psykologiska orsaker till den mänskliga
hållningslösheten, djupast inne den: att barnet med
själva religionen insuper erfarenheten att åsikter äro
ett, handlingar ett annat. Och dessa erfarenheter verka
sedan livet igenom även på dem för vilka den kristna
religionen förlorat sin absoluta auktoritet. Fritänkaren
viger sig kyrkligt, döper sina barn och låter dem
konfirmeras, utan att förvissa sig ifall deras egen
önskan eller endast önskan att göra som andra driver
dem därtill; republikanen sjunger kungssången och
telegraferar undersåtliga hälsningar, tar emot ordnar
— men jag avbryter! Ty skulle jag uppräkna alla de
små och stora otroheter mot sig själva, varav de flesta
människors dagliga liv består — och dem de försvara
under namn av »oväsentligheter» — då toge det aldrig
slut. Det var icke så, de kristna martyrerna tänkte,
dessa vilka med ett par korn rökelse på kejsarens
altare kunde befriat sig från offerdöden. »Ett par
korn rökelse, vilken oväsentlighet!» menar den nutida
människan och offrar var dag med lugnt samvete
många sådana åt gudar, hon ej tror på.
Hur inkonsekvent protestantismen än är, ägde
den dock en andligt uppfostrande kraft så länge
dualismen inom densamma var omedveten, så länge man
med full ärlighet gav helg och söcken var sitt. Men
nu, sedan en ny protestantism lever inom
protestantismen, är dubbelheten djupare demoraliserande.
Bit för bit är den lärobyggnad nedbruten, som
den katolska kyrkan en gång underbart danade efter
flertalets psykologiska behov, medan den skapade de
hittills högsta symbolerna av mänsklighetens djupaste
erfarenheter. Men protestantismen skyggar alltjämt
för följderna av sin egen gärning.
I hem, i skola, vid högskolan, under värneplikten,
i ämbetsverket inpräglas alltjämt den eftergivande
osjälvständigheten under namn av disciplin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
