Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja till svar, stoppade slutligen sockerbiten i munnen
med orden: Då äter jag upp Gud![1]
Det judiskt-kristliga begreppet om den skapande
och uppehållande försynen, som förlänat allt den
högsta fullkomlighet, strider så absolut mot vad
erfarenheten och vad evolutionsbegreppet lär oss om
tillvaron, att man — inte ens som tankeexperiment —
teoretiskt kan sammanhålla de båda föreställningarna,
mycket mindre då praktiskt förena dem med
kompromissens svaga munlim. Barnet — denna skarpsynta
enfald — lyckas man ej heller bedraga. Vill man ej
säga sanningen — tala då alls icke till barnet om
livet, livet i dess enhet och mångfald, dess otaliga
skapelseakter, dess fortsatta skapande, dess eviga,
gudomliga lagbundenhet!
Men detta betyder, med andra ord, att man varken
skall kunna rädda den kristna guden åt nutidsbarnet
— sedan det börjar tänka över denne Gud, på
vilken det fått lära sig att lita — eller medelbart
bereda barnet för det nya gudsbegreppet med dess
religiösa — d. v. s. förbindande och upphöjande —
styrka: begreppet om den Gud, vars uppenbarelsebok
är stjärnesådden och siaraningen, havets avgrunder
och människohjärtats djup, den Gud, som är i livet
och som är livet. Intet visar bättre hur svag, hur
föga genomarbetad de modernt tänkandes egen tro
är, än att de fortfarande lära sina barn vad de själva
ej andligen vilja leva av, men anse oumbärligt för
barnets moral och sociala framtid!
Om man från försynsbegreppet övergår till
försoningsbegreppet möter man hos barnen samma
naturliga logik.
Den lilla flicka vilken — själv sin mors enda barn
— utbrast: »Huru kunde Gud låta döda sitt enda
barn? Det hade inte du kunnat göra med mig!» och
den lille gosse, som yttrade: »Det var bra väl för oss
att judarna korsfäste Jesus, så att vi sluppo undan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
