Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Själamorden i skolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själamorden i skolorna
119
djupa intryck, det har endast varit det fritt lästa, det,
till vilket vi kunnat välja vår egen tid, plats och
stämning. Och som det ju i detta avseende kommer
an på intrycket, ej på kunskapen, blir friheten här
mer än annars väsentlig. Självverksamheten i detta
fall kan understödas genom att läraren, som det t. ex.
sker i Frankrike, ger en föregående förklaring över
de ord o. d., som i diktverket kunna bli svårförståeliga,
och genom att läraren då och då, genom uppläsning
av en dikt, väcker lusten att känna mer av samma
skald. Mest verkar en dikt, liksom en upplysning,
när den icke kommer väntad. Då en historielektion
t. ex. avslutas genom en av Snoilskys Svenska
bilder, glömma eleverna icke dikten och sällan
heller den historiska episod, dikten behandlat — om
de så glömma allt annat. Men de i en
»litteraturlektion» meddelade diktproven flyta bort ur minnet
som stickor och strån vid vårfloden.
För att återkomma till Frankrike, så finnas ju
där stora möjligheter framför oss att tillämpa ett
förnuftigt system. Det är ett stort kulturland, med
en oerhört rik litteratur på alla områden; med en
mångfald av — ur olika synpunkter skrivna —
populära historiska, litteraturhistoriska, naturvetenskapliga
arbeten; där författas av klarhet strålande och av
innehållsrikedom svällande läroböcker. Därjämte
finnes ett naturligt huvudämne — franska språket,
historien och litteraturen — kring vilket, både ur
patriotismens och kulturens synpunkt, koncentrationen
självklart äger rum.
Men även med våra ringare hjälpmedel kunde
vi åstadkomma något i denna riktning, ifall vi bleve
grundligt övertygade om nödvändigheten därav.
Denna övertygelse skulle åtminstone lärarna snart
vinna, ifall de studerade även de begåvade barnens
med varje skolår minskade mottaglighet för intryck,
deras ökade oförmåga av självverksamhet.*
* Historieläraren t. ex. skulle ej skildra den förhistoriska
tiden utan ge eleverna i hand Montelius’ lilla arbete: Livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
