- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
134

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Böckerna mot läseböckerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

barnets årh undrade

samma. Med få undantag skola barnen enstämmigt
förklara den första som »den roligaste». Samma rön
kan man göra genom att berätta något omedelbart ur
Snorre Sturleson och så en modern omskrivning av
samma episod.

Vad man vidare finner vara tilldragande för friska
barn med sund matlust, det är det myckna, men
ingalunda det mångahanda.

Först av allt fråga de, om »sagan är lång», sedan
de fått försäkran att den är »rolig»; de höra gärna
om samma saga huru ofta som helst; de ha ett
omedvetet behov av grundlig tillägnelse, så snart det man
ger dem överensstämmer med deras utvecklingsgrad.
Detta gäller alla ämnen. Jag vet barn, som avskytt
de »valda berättelser» ur bibeln med vilka
morgonandakten inleddes, men vilka läst Nya Testamentet
som en »rolig bok»; som ej kunnat väckas till
verkligt intresse för nordiska gudaläran i även ett så pass
utförligt utdrag som Fryxells, men varit fulla av
hänryckning, då Eddornas eget innehåll meddelats dem,
o. s. v. Även i detta likna de små barnen de stora
barnen, konstnärerna. Barnens fantasi kräver fulla,
hela, djupa intryck till näring för sitt rastlöst bildande
och ombildande arbete. Och är deras friska
sinnlighet ostörd av en påtvungen dualism, då leder den
dem med beundransvärt säker instinkt att välja det
sunda, rena och sköna, men förkasta det ohälsamma,
råa och fula. För det fjärde finner man vid
sagoberättandet, att barnens böjelse för kontinuitet
i intrycken är fullt lika stor, som deras mycket
omtalade böjelse för omväxling. Man får icke höra
barnen säga: tala nu om en lustig saga, den förra
var så hemsk! Utan har man börjat berätta hemska
sagor, vilja de ha den ena hemska efter den andra,
och har man börjat berätta lustiga, kunna de ej
tröttna att skratta. Ombytligheten hos barnen vid
lekar, läsning och arbeten är ej ett så allmänt
kännetecknande drag hos barnanaturen som man velat göra
den till. Den är åtminstone särskilt kännetecknande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free