Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är icke för troheten friheten blir en fara.
Den slags trohet kyrkan och lagen kraft, har
visserligen varit ett betydelsefullt uppfostringsmedel. Men
medlet är ett, som numera motverkar målet. Ty det
har medfört de äganderättskänslor, hvilka framkallat
vårdslöshet i vården af kärleken; de tvångskraf, hvilka
väckt fientlighet i själar och i sinnen; den
människofruktan, hvilken framkallat all slags oredlighet, allt
slags hyckleri makarna emellan liksom gent emot
»världen». Om tvångets band bortfalla skall däremot
känslans stärkas. Ty när de yttre stöden för troheten
saknas kommer kraften i detta afseende att hämtas
inifrån. Ehuru människor alltid förbli utsatta för
möjligheten af djupa misstag rörande sig själfva eller den
de älska; ehuru tiden städse kan komma att förändra
människor eller känslor; ehuru således äfven inom ett,
af ömsesidig kärlek ingånget äktenskap förhållanden
kunna uppstå, hvilka ge rätt åt Nietzsches och före
honom Miltons tanke: »Det är bättre att du bryter
ditt äktenskap, än att det bryter dig» – så skall dock
friheten i det stora hela endast främja troheten, som
alltjämt kommer att äga stödet af erfarenheten om
dess psykologiska och etiska värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
