Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föranledde att man – först i England och sedan
i andra europeiska land – började inse behofvet
af en normalarbetstid äfven för kvinnorna. Krafvet
var och är ännu trefaldigt: dels en maximaltid för
kvinnans arbete; dels inskränkning i eller helst
upphäfvande af kvinnans nattarbete, stundom äfven af
hennes arbete i grufvorna och vissa andra
hälsofarliga yrken; dels slutligen skydd för den nyblifna
modern. Och man har i de flesta af Europas land nu
bestämt maximaltiden till mellan 8–11 timmar;
nattarbetet, grufarbetet och öfverarbetet är antingen
förbjudet eller betydligt inskränkt och en hvilotid af
3–8 veckor stadgad för den nyblifna modern.
För kvinnan än mer än för mannen borde
alla synpunkter göra åtta timmars arbetstid till det
högsta. Åttatimmarsdagen betyder ej blott
möjligheten för kvinna som man att kunna njuta lifvet
med bevarad hälsa och tid till förädlande nöjen;
men för den gifta kvinnan är den dessutom det
oafvisliga villkoret att kunna bereda ordning och
trefnad i hemmet, att kunna fysiskt vårda sina barn
och, i någon mån, fostra dem. För kvinnan är
normalarbetsdagen äfven ur den synpunkten mer behöflig
än för mannen, att hon har det extra arbete för
hemmets skötsel, hvarmed ännu tills vidare kvinnan
betungas mer än mannen. Nattarbetets som
grufarbetets faror äro så väl ur hälsans som
sedlighetens synpunkt så klargjorda, att intet vidare skäl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
