Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utveckling; människokärleken blef ett nytt ord genom
barnet på madonnans arm och ordet skall varda
verklighet först genom oss, under tusen kval lidande,
nutidsmänniskor!
Men under hela detta ofantliga utvecklingsförlopp
står modern med sitt barn alltjämt i tillvarons
medelpunkt.
Tron på den älskande fadern i himmelen är fallen;
tron på det mystiska hos den i kärlek sig själf offrande
Kristus är svunnen. Men i naturens
utvecklingsförlopp möter oss den nya religiösa tanken. Genom den
uppenbaras huru stjärnor förvandlats till lif, huru
lifvet höjt sig ur den oorganiska materien, huru anden
höjt sig ur organismernas oändliga mångfald. Öfver
allt är det kärleken som verkat. Och detta öppnar
för tanken oändliga vidder: världsförsoningens,
världsförlösningens, världslycksalighetens möjlighet;
möjligheten att försona oss ej blott med smärtans och
stridens mysterium utan äfven med dödens. Ty kanske
skall en gång förnimmelsen af släktets enhet bli stark
nog att för individerna borttaga äfven dödens udd?
»Denna nya världsåskådning håller ännu på att
formas, förtätas, afsätta ringar som en blifvande stjärna!
Hvem kan ana när den tidrymd kommer, då allt
kommer att kretsa omkring henne eller hvad som en gång
skall varda denna stjärnas sol? Men genom alla dessa
tidrymder, dem människoanden ännu har att
genomvandra, vandrar kärleken med henne ....»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
