Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket utmärker äfven dem, som högt förkunna: att
uppfostran endast bör utbilda barnets egen
individuella natur!
Man är ännu ej öfvertygad att barnets egoism är
berättigad, lika litet som man är öfvertygad om
möjligheten att omvandla det onda i det goda.
Först när man grundar barnets uppfostran på
vissheten att fel ej kunna försonas eller afplanas utan
alltid måste erhålla sin följd, men därjämte på
vissheten att de kunna omvandlas under en fortsatt
evolution, genom en långsam anpassning till de
omgifvande förhållandena, då skall uppfostran börja bli
vetenskap, bli konst. Man skall då öfvergifva all
underverkstro i fråga om verkan af plötsliga ingrepp.
Man skall handla efter principen om energiens
oförstörbarhet äfven på det psykologiska området och aldrig
tro att något själsanlag kan utrotas, utan endast
ett af de två: nedtryckas eller upphöjas till ett högre
värde.
Det ligger en djup insikt i M:me Staëls ord att
blott den, som kan leka med barn, också är i stånd
att lära dem något. Att själf varda såsom barn är det
första villkoret att uppfostra barn. Men detta innebär
icke en låtsad barnslighet, en pjollrande nedlåtenhet,
dem barnet genast genomskådar och djupt afskyr. Det
betyder att låta sig gripas af barnet, lika helt och
enfaldigt som detta själf gripes af tillvaron; att verkligen
behandla barnet som en like, d. v. s. visa det samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
