Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oumbärligt, som det goda och att det blir ett ondt
endast genom ett enväldigt herradöme.
Uppfostraren vill hafva barnet fullfärdigt,
fullkomligt med ens; han aftvingar det en själfbehärskning,
en plikttrohet, en ärlighet, dem de vuxna sedan med
en häpnadsväckande snabbhet vänja sig af med! När
det gäller barnens fel silar man i hem som i skola
myggor, medan man dagligen låter barnen svälja de
vuxnas kameler!
Att blunda nio gånger af tio för barnets fel; att
akta sig för de omedelbara ingrepp, hvilka oftast
äro felgrepp, men i stället bruka hela sin vakenhet på
danandet af den omgifning, i hvilken barnet växer och
på den uppfostran man ger sig själf — detta är den
naturliga uppfostrans konst. Men att finna
uppfostrare, hvilka dagligt och målmedvetet uppfostra
den omgifvande tillvaron och sig själfva, är ännu
en sällsynt företeelse. De flesta människor lefva upp
både räntor och kapital af den uppfostran, de en
gång mottagit, den uppfostran, som kanske en gång
gjorde dem till mönsterbarn och sålunda betog dem
hågen för all vidare själfuppfostran!
Men endast genom att hålla sig själf i en oaflåtlig
tillväxt, under en oaflåtlig växelverkan med det bästa
inom sin egen tid. blir man småningom ett
någorlunda godt sällskap för sina barn!
Att uppfostra ett barn — det betyder att bära sin
själ i sina händer, att sätta sina fötter på en smal stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
