Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN.
17
ej barnets vilja och bildar ej i barnets själ någon
annan föreställning än att de stora slå de små, när
de små skrika, och detta är intet etiskt begrepp!
Om däremot det skrikande barnet genast isoleras med
förklaringen att den, som plågar andra, ej får vara
med dem — och om denna isolering sker ofelbart,
obevekligt — då grundlägges hos barnet erfarenheten
att man får vara ensam, när man är otreflig. Barnet
tystas i båda fallen genom ett obehag. Men det ena
obehaget är en tvångshandling öfver dess vilja; det
andra framkallar småningom en själföfvervinnelse af
viljan och gör det genom ett godt motiv. Det
ena medlet underhåller en låg känsla, fruktan. Det
andra riktar viljan på ett sätt, hvilket förbinder den
med en af, lifvets viktigaste erfarenheter. Det ena
straffet behåller barnet på den djuriska ståndpunkten;
det andra inpräglar det mänskliga samlifvets stora
grundlag: den att, om vår lust vållar andras olust,
då hindra dessa andra oss att följa vår lust eller de
undandraga sig vår »maktutöfning».
Små barn måste t. ex. vid bordet och i öfrigt
vänja sig vid skick. Om för hvarje gång ett oskick
upprepas, barnet genast föres ut — ty den, som är
obehaglig för andra, får vara för sig själf — skall
det rätta uppförandet på den rätta grunden inläras.
Små barn måste t. ex. lära sig lämna andras saker
i fred. Om de, hvar gång en sak olofligt tillgripes,
2. — Barnets århundrade. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
