Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN. 21
okvädal sin äldre bror och sattes på en stol att »ångra»
sitt fel. När modern efter en stund frågade om han
ångrade sig, svarade han eftertryckligt .ja! Men som
modern såg en olycksbådande glimt i hans ögon,
föranleddes hon att fråga hvad han ångrade:
»Att jag inte kallade honom rackare med!» utbrast
den lille med eftertryck! Modern var klok nog att
lämna ångern å sido då och för alltid!
Lika betydelsefull som den spontana ångern, den
hjärtekända bönen om förlåtelse är. lika värdelös är i
delta som i andra fall den framtvingade själsrörelsen.
»Är du icke ledsen?» är en mycket vanlig fråga till
barn. »Bryr du dig inte om att dia bror är död, din
mor sjuk, din far bortrest?» – eller hvad det nu är,
för hvilket man väntar ett uttryck af barnets känslor.
Men det är barnets rätt att hafva känslor eller att
icke hafva dem och att hafva dem i alldeles samma
ro som de vuxna, lika väl som sina tycken eller
misstycken! Nu såras barnets ömtåliga smak, dess
lättretliga äckel framkallas oupphörligt genom de vuxnas
hänsynslöshet. Men barnets plågor genom de vuxnas
ofinhet hör till den ännu oskrifna barnpsykologiens
område!
Om gåfvor gäller detsamma som om känslor och
ömhetsbetygelser. Endast genom föredöme bör
gifmildhet framkallas och framför allt bör barnet ej själf
få de saker, det sedan ger bort, utan dess gåfva alltid
innebära någon personlig insats af arbete eller offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
