Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 BARNETS ÅRHUNDRADE.
sig själf, endast genom att ständigt mötas med djup
häpnad!»
Detta ger mig anledning att i förbigående betona
ett annat af uppfostrans många misstag, det att
nedlägga oändlig möda på att bortarbeta sådant, som
försvinner af sig själft. Man bråkar t. ex. med att
lära småbarn tala rent, hvilket de, lämnade i ro,
lära sig själfva, ifall man alllid själf talar rent till
dem.* Och det samma gäller om en mängd andra
ting, hvilka helt enkelt kunna lämnas åt tidens
inverkan, på det man må bruka sin energi för att
inprägla de vanor, hvilka redan i späda år måste
grundläggas.
Ett annat än olyckligare misstag är att bedöma
och straffa ett fel efter den yttre verkan, handlingen
medför, den skandal den framkallar hos omgifningen.
Sålunda slår man t. ex. barn för svordomar och
oanständiga ord, om hvilkas mening de intet veta. Eller,
om de veta den, då når man med strängheten endast
att de hädanefter tiga i de ämnen, där det vore
allra viktigast att de med uppfostraren vore
öppenhjärtiga. Samma sak, som man låter barnet göra hemma,
straffas ej sällan om den sker borta. Barnet får
således den falska föreställningen att icke handlingen själf,
men dess offentlighet är det straffvärda! När modern
* I Språkets lif af K.vLjungstedt visar denne huru barnspråket
lyder fysiologiska och psykologiska grunder och således är lika
naturligt för barnet som dess små lemmar iiro det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
