Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN. 57
lefva utan att någondera mol eller från den andra
öfvade eller tålde härsklystnad. Föräldrarna, som gifva
hemmet dess prägel, böra emellertid med full rätt
kräfva att barnen följa hemmets vanor så länge de
lefva i detta. Men barnen däremot böra med samma
rätt kräfva att deras tanke- och känslolif i hemmet
lämnas i fred eller behandlas med samma hänsyn
som man visar en främmandes. Och om föräldrarna ej
fylla dessa kraf, bli de själfva däraf de mest
lidande! Det går lätt nog att tysta ned en sons »röda»
åsikter; att käxa dottern från boken och till
struntpratet vid de onyttiga prydnadsarbetena; att genom
ett hånfullt ord förstumma en »besynnerlig» känsla.
Tusen sådana eller liknande ting ske hvar dag i de
»goda» hemmen rundt om i världen. Men den, som
sedan får höra dessa unga tala om sin andliga
hemlöshet, ensamhet och vantrefnad, den förstår hvad
far och mor med bitterhet undra öfver: hvarför de
bli sittande ensamma i hem, ur hvilka döttrarna
skynda bort; hvarför de unga tystna, när de gamla
komma in; hvarför barnen bära sina sorger och
fröjder och tankar till främmande, hvarför, med ett ord,
den gamla och den unga generationen — hvilka
dock behöfde hvarandra som rot och blomma —
nästan alltid med ett smärtsamt ryck skiljas från
hvarandra!
Och detta gäller om den framstående, högt
bildade fadern eller modern lika mycket som om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
