Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN’. Gl
lyckliggörande verklighelsintrycket af moderlig möda,
började jag begrunda mina framtida barns uppfostran!
Då som nu innebar mitt ideal af uppfostran att barn
skola ha roligt och ej behöfva vara rädda! Fruklan
är barndomens olycka och dess lidanden fördubblas
genom den halfmedvetna motsatsen mellan barnets
gränslösa lyckomöjligheter och verklighetens
behandling af dessa möjligheter. Man kan visserligen svara
att lifvet under alla åldrar är grymt i sin behandling
af våra lyckomöjligheter! Men skillnaden är oerhörd
mellan dé vuxnas lidanden genoin tillvaron och
barnens lidanden genom de vuxna. Barnet vill icke
resignera under lidanden, dem det känner att
uppfostraren ådrager det. Och ju mer upproriskt barnet är
mot det icke nödvändiga lidandet, ju bättre. Ty ju
säkrare skall det en gång drifvas att för sig själf och
andra söka omdana lifvets hårda nödvändigheter!
Den diktare, hvilken i vårt land ägt den djupaste
inluitionen för barnets väsen — och i följd däraf den
djupaste vördnaden för detsamma — skref en gång:
Vi ana furstar
där barn vi blicke,
men vuxna kungar
vi finna icke!
Detta beror ej endast på lifvets tragiska förmåga
att förminska och förstöra sina egna tillgångar. Det
beror äfven på uppfostrares oförmåga af vördnad
inför de lifvets tillgångar, som.möta dem i den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
