Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 BARNETS ÅRHUNDRADE.
om en annan liten gosse, hvilken alltid tillhöils att be
Gud om förlåtelse för sina synder och skyndade att
förekomma vidare följder af en olydnad med
anvisningen: låt oss gå in i sängkammaren och förlåta Gud!
Mycket intressanta äro barns reflexioner öfver
lärorna om Guds försyn och allestädesnärvaro. En
liten skönhetskär flicka utbrast, full af ovilja, när hon
fick höra att Gud gjort allt: Sitter han också däruppe
i himlen och gör kartnaglar? En liten gosse frågade
huru — ifall det var sant att Gud från början gjorde
allt godt — döfstumma då kunde finnas, eftersom
dessa ju voro födda döfva? En annan liten gosse, som
frågade om Gud var öfverallt — också i sockerskrinet,
också i sockerbiten? — och följdriktigt erhöll ja till
svar, stoppade slutligen sockerbiten i munnen med
orden: Då äter jag upp Gud! Och dessa barnhistorier
äro ej gjorda, utan tagna på måfå bland alla dem
jag under årtionden bevarat i minnet, emedan jag
under årtionden begrundat de med dem
sammanhängande frågorna.
Det judiskt-kristliga begreppet om den skapande
och uppehållande försynen, hvilket förlänat allt den
högsta fullkomlighet, strider så absolut mot hvad
erfarenheten och hvad evolutionsbegreppet lär oss om
tillvaron, att man — inte ens som tankeexperiment —
teoretiskt kan sammanhålla de båda föreställningarna,
mycket mindre då praktiskt förena dem med
kompromissens munlim! Barnet — denna skarpsynta enfald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
