Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSUNDERVISNINGEN.
131
— lyckas man heller ej bedraga. Vill man ej säga
sanningen — tala då alls icke till barnet om lifvet, lifvet
i dess enhet och mångfald, dess oändliga
skapelseakter, dess fortsatta skapande, dess eviga, gudomliga
lagbundenhet!
Men detta betyder med andra ord att man
hvarken skall kunna rädda den kristna guden åt
nutidsbarnet, sedan det börjar tänka öfver denne Gud, på
hvilken det fått lära sig att lita, och att man icke heller
skall bereda barnet för det nya gudsbegreppet med dess
religiösa — d. v. s. förbindande och upphöjande —
styrka, begreppet, om den Gud hvars uppenbarelsebok
är stjärnesådden och siaraningen, hafvets afgrunder
och människohjärtats djup, den Gud som är i lifvet
och som är lifvet! Intet visar bättre huru svag, hur
föga genomarbetad de modernt tänkandes egen tro är,
än att de fortfarande lära sina barn hvad de själfva
ej andligen vilja lefva af, men tro oumbärligt för
barnets moral och sociala framtid!
Om man från försynsbegreppet öfvergår till
försoningsbegreppet möter man hos barnen samma
naturliga logik.
Den lilla flicka hvilken — själf sin mors enda barn
— Utbrast: »Huru kunde Gud låta döda sitt enda barn?
Det hade inte du kunnat göra med mig!» och den.
lille gosse, som yttrade: »Det var bra väl för oss att
judarna korsfäste Jesus, så att vi sluppo undan!» . . ,
äro de båda polerna af en känslig och en praktisk syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
