Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 BARNETS ÅRHUNDRADE.
eller mindre konstnärsnaturer, i den meningen att
de vilja mottaga ett intryck fullt, som själfändamål,
ej som medel för något annat. Och de vilja tro
på sagan. De vilja genom henne upplefva
något verkligt, på samma gång som de ropa »nej» då
man frågar om de vilja hafva en verklig berättelse
hellre än en saga? Denna skenbara motsägelse
förklaras därmed att sagans framställning af
verkligheten, sådan folkens barndomsfantasi uppfattat denna,
just är den form, i hvilken också barnets fantasi kan
upptaga den.*
Under sagoberättandet finner man vidare att det
för barnet tilldragande är framställningen af
handlingar; att endast på den omvägen kan det gripas af
känslor och stämningar. Barnets utveckling — detta
är en sanning, som hunnit bli utnött innan den
blifvif tillgodogjord — motsvarar i smått mänsklighetens
i stort. Och härmed följer att barnen lika naivt ens
idealism och realism som folkens episka diktning
gör det. Det stora, goda, hjältelika, öfvernaturliga
griper dem mest; men endast i konkret gestalt, sinnligt
åskådliggjordt, med lifvets egen kraftrikedom, utan
anpassning efter nutida uppfattningar.
Man kan pröfva detta genom att berätta t. ex. en
äkta folksaga och en variant af Andersen öfver
densamma, och med få undantag skola barnen
enstämmigt förklara den första som »den roligaste». Samma
* So Julius Humble: Om sagans betydelse fur barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
