Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKERNA MOT LÄSEBÖCKERNA.
183
för objektivitet sedelärande barnhistorier; i stället för
poesi undervisande rimmeri; i stället för handling
begrundning; i stället för mycket, mångahanda; i stället
för kontinuitet i intrycken oupphörlig omväxling; i
stället för konkreta lifsintryck afhandlingar och i
stället för naivitet nedlåtenhet!
Om läseboksförfattarna kunde höra barnens
omdömen om hur »tråkigt» det mesta är i läseböckerna;
se deras sträfvan att begripa sammanhanget mellan t. ex.
sagans lycklige gosse och barnberättelsens sedige; eller
deras kritik öfver talesätt, sådana som: »mina små
vänner» eller »nu frågen I säkert något», så skulle de få
insikt om att läseboksstilen är föga tilldragande. Och
den är icke alls närande, äfven då de små nätta bi’
tärna och rimmerierna för de vid böckerna ovana lia
nyhetens tilldragning. Beviset är, att de aldrig önska
läsa om det, som de gärna göra med sagorna och de
riktiga poemen.
Det måste så vara. Ty läseboken — om den skall
fylla sitt pedagogiska ändamål — blir alltid en
samling af för barnen valda eller gjorda »bitar» från
olika tider, af olika personer, med olika lifsåsikt och
uttryckssätt. Mellan dessa kastas barnen ur stämning
i stämning, från en uppfattning i en annan. Och
detta blir oundvikligt äfven med det bästa urval. Det
är icke blott det att läseboken innehåller korta stycken,
som är det osunda. En samling folksagor innehåller
också korta stycken; Topelii Läsning*för barn, Ander-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
