Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 BARNETS ÅRHUNDRADE.
medan hans — och hans samtids — syn på barnet
såsom af naturen felfritt är den stora bristen i hans
psykologi.
Annars finnes i detta »naturevangelium» allt, som
behöfves både för barnets och uppfostrarens frälsning
— genom tron på barnets naturliga utveckling enligt
dess af naturen gifna anlag. Men endast ifall det
ses i stort, som Rousseau själf ville att det skulle
ses, är hans system hållbart. Ty han har velat
framställa det förverkligade idealet af en uppfostrare, och för
detta ändamål har han äfven idealiserat förhållandena.
Att alltför afsiktligt ordna dessa och att alltför
mycket vilja uppfostra genom yttervärlden, men för litet
genom fantasien och känslan, detta är Rousseaus —
och efter honom Spencers — väsentliga fel. Att först
uppfostra de realistiskt-praktiska förrnögenheterna,
sedan känslan och fantasien, såsom båda anbefalla,
visar att de ej sett nog djupt in i barnets
själslif. Än farligare för detta vore en sådan egoistisk
isolering från det verkliga lifvet och dess
uppgifter som Rousseau ordnar för sin Emile. Men
medan det falska i hans system således egentligen är
den del däraf, som ej kan efterföljas — isoleringen
från vissa och anordningen af andra erfarenheter —
så är lyckligtvis det sanna af det slag, som kan
följas och måste följas, ifall man slutligen skall börja
att i anda och sanning uppfostra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
