Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vaknade allesamman. “Ack, jämmer och
elände!“ ropade konungasonen, “nu är jag
förlorad.” De trogna tjenarne började
också klaga högt, men han, som hörde så väl,
sade: “Tyst, jag vill lyssna!“ Han
lyssnade ett ögonblick, derefter utbrast han:
“Prinsessan sitter i en klippa tre hundra
mil härifrån och klagar öfver sitt öde.“ —
“Nu kan du hjelpa, du långe! när du reser
dig upp, så är du der med ett par steg.“
— “Ja,“ svarade den långe, “men han med
de skarpa ögonen må gå med, ty han kan
skaffa bort klippan!“ Då tog den långe
honom med de förbundna ögonen på
nacken, och i en handvändning voro de vid den
förtrollade klippan. Den långe löste nu
bindeln från kamratens ögon, och han såg
på klippan, som genast remnade i tusen
bitar. Derefter tog den långe prinsessan på
sin arm, bar henne i ett nu tillbaka,
hemtade sedan sin kamrat, och innan klockan
slog tolf, sutto de alla som förut, och voro
muntra och glada. På slaget tolf stack
trollpackan in sitt fula hufvud med ett grin, som
ville hon säga: “Nu är han min!“ Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
